tisdag 20 september 2011

Hur ska man be för helande?

Min stora övertygelse är att vi människor inte kan göra någonting/prestera för att någon annan ska bli helad. Helande är någonting Gud gör. Om man tror på en magisk formel för att någon ska bli helad då är det magi, och trots mot Gud och ockult. Hur vet jag att det är ockult? Jo, för om det fungerar så är det demoniskt för resultatet blir fokus på oss själva och vårt ego inte Gud. Gud ser inte magiska formlar utan till vår hjärtan, det är därför Jesus helar på så många olika sätt i nya testamentet, för man inte ska följa en formel. Gud är en Gud av kärlek, han struntar i yttre formler, han ser speciellt inte riter som upphöjer avgudar och reliker/s.k. heliga föremål (så som många katoliker/muslimer/judar tror) utan ser till hjärtan och avsikter.

Nej, istället för formler ska man endast söka Guds närvaro. För att befinna sig i Guds kärlek ger tro för då kan man vara säker på Guds kärlek (eftersom man då känner den) och då kan man också be med stor tillförsikt. Då kan man be i ödmjukhet (att det inte handlar om att jag gör ngt) och i tro (man vet att Gud vill väl och vill helande)!  Det handlar alltså inte om dig, men det handlar om att ge Gud plats, att rensa ut synd ur sitt liv så Guds liv och hans nåd kan ta plats!

Ibland kan man dock behöva be emot demoniskt betryck precis som ängeln som kom med bönesvar till Daniel blev försenad av Babylons andefurste, så kan våra bönesvar ibland sinkas ner av "negativ" andligt betryck från demoniska makter.. De är lätt att drabbas av misströstan då om det sker, men ge inte upp sluta aldrig förtrösta på Gud, det handlar fortfarande inte om att du saknar en metod.. Det kan dock vara bra att veta varför demonerna har ett fäste i situationen - så fråga Gud om vishet - och gå sen emot det, kanske är det en synd/förbannelse som har öppnat upp för det i ett samhälle, eller i ens persons liv.. Bryt det i Jesus namn och i Jesus blod.

Med andra ord om du känner att Gud vill göra något i ditt liv, är det livsviktigt att du börjar dagen med att söka Gud för Guds egen skull, för din egen relation med Gud är en livsviktig livlina.. Annars är det lätt för fienden att skiffta fokus i ditt liv på dig själv och att det bara blir en religös prestation som blir kvar.. Religion är död, den föder besvikelse och synd, Gud är liv! Ha alltid din blick fäst på Jesus!

Dagens tips: "Find me in the river - av Delerious" som handlar just om att bli kvar i Guds närvaro..

fredag 16 september 2011

Hur blir man egentligen frälst enligt kristendomen?

"Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." Och det är det som det handlar om när Jesus säger i Joh 3:3: - att man måste bli född på nytt för att komma in i Guds rike. Att ta emot en kärlekström som kommer från Gud.

Kristendom handlar inte om att prestera utan om att kapitulera inför Gud. Lärjungaskap till Jesus handlar inte om religion och plikter, utan om att ha en relation med Gud. Det är så enkelt.


Men behöver man verkligen göra upp med sitt eget ego fokus för att bli frälst? Kan inte ens ego och Gud va kompisar om det nu handlar om att ha en relation med Gud?
- Evengelikala kristna tror om man är fylld av sitt eget ego då kan man inte/vill inte fyllas av Guds kärlek för man har redan ett fokus: sig själv. Emedan kärlek är ju fokus/tyngdpunkt på andra människor. Du måste göra Jesus till herre på din täppa, inte dig själv. Ditt ego är inte ett gott fokus för ditt liv, inte ens att DU ska va snäll mot andra för det är ett orealistiskt mål, vi människor är inte snälla på riktigt. Att va beredd att dö för en andra person är riktig kärlek, sån kärlek Jesus som är Gud visade prov på här på jorden. Du är inte beredd att göra det. Gud har själv däremot gjort det för våra synder. Gud som är kärlek personifierad är däremot ett gott fokus för ditt liv. Han kan och vill fullkomna dig, han kan göra så du kan fungera som du ska, så du inte förblir en svikare/syndare/egoist.

Att leva med Gud i fokus är inte abnormalt, det är tillståndet av normaltillstånd som vi är skapade för. Vi är Guds barn och vi behöver vår himmelske far. Vi är svaga och vi är beroende av honom. Om vi tror vi är starka/bra/fullkomliga i oss själva lurar vi oss själva. Ingen människa är perfekt är ju ett vanligt svenskt uttryck, så varför då inte börja lite mer på Gud än dig själv - Gud är ju som bekant perfekt?

Det är inte förens när man är svag som man inser att man behöver Gud. Det är också då man kan vända sig till Gud och få tanka på av hans villkorslösa kärlek i hans närhet. När det skett kan man ge ut kärleken lika villkorslöst som man har fått den. När man växer i sin relation med Gud, har man har ett ställe att tanka på kärlek. Det ger en också en hopp för hopplösa människor man vet att det hela inte ligger på ens egna axlar, men att det är bra att man gör det lilla man kan och kan alltid tanka på av Gud kärlek, för att man kan visa på något större bakom ens kärlek och att inge hopp. Hopp som förvandlar!

Det är därför kristna är så bra på t.ex.  missbrukarvård eller att möta psykiskt icke fungerande människor, de kan älska den där extra milen, trots att missbrukaren ofta är en notorisk egoist så kan man se värdet bakom den brustna, det finns ett hjärta som kan bli helat bakom det hårda stenhjärtat..

Religösa människor (som nog inbegriper alla kristna då och då i svaga ögonblick) tror i motsats till det att de handlar om att jag ska göra goda gärningar utifrån mitt eget godhets förråd. Något som jag måste bevisa för att verka duktig. Men om man gör en god gärning för att verka god, är man god då på riktigt då?
Gör man inte det då för att man själv ska känna sig bra, glad och nöjd med sig själv (och slippa ha dåligt samvete), som en okristen vän till mig undrade? Är det då för den andre, eller för sin egen skull man gör något främst då? Är verkligen då den s.k. altruistiska handling, det som vi gör av kristen plikt, en osjälvisk handling då? Jag tror inte det.

Det man istället bör göra är att rannsaka sig själv och kapitulera inför sin kärleks brist och "strunta i att göra kristendom" och istället böja knä i sitt hjärta och umgås med Gud och få smaka på villkorslös kärlek så kan man om än inte lika fulländat ge vidare av/spegla den villkorslösa kärleken.. gratis och för intet..
Det är denna process - detta flöde - Jesus talar om som det "levande vatten" i Joh 7:38:
"Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." Och det är det som det handlar om när Jesus säger i Joh 3:3: - att man måste bli född på nytt för att komma in i Guds rike. Det handlar inte om att prestera utan om att kapitulera (man ta emot syndernas förlåtelse och en förståelse om sin egen otillräcklighet och får en ny grund för sitt liv och ett nytt fokus! Ett nytt ödmjukt hjärta helt enkelt! Ett barnaskap till Gud på det vis som det var menat från början!

Det är att bli frälst, det är att låta Gud flytta in i ens hjärta..

Sen skadar det inte att läsa Johnnesevangeliet kapitel 3 vers 16 i Bibeln och säga ett litet amen! Sen är det klart! Sen är bara att gå vidare med din nyfunna relation med Gud!


=========================================================

Jesus om kärlek som kravet för frälsning och om ändens tid (det som föregår Jesus återkomst):

Matteusevangeliet kap 24: vers 4-14:
"Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar (!) på den ena platsen efter den andra. Men allt detta är bara början på 'födslovåndorna'. Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. Många falska profeter skall träda fram och bedra många. Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma."



=========================================================

PS./FAQ

Till dig som tvivlar på din egen frälsning:
Kom ihåg att frälsningen inte är en prestation utan bara nåd för att du accepterat att Jesus dog i ditt ställe, så slappna av. Det är det enklaste i världen det är bara att säga, tack Jesus! Det är där frälsningen börjar! Börja bara släppa mer åt mer av ditt eget liv i Guds händer! Rom byggdes inte på en dag, och Gud kan inte att renovera hela ditt hjärta i ett svep, du har ju en egen vilja som han måste dansa med tills dess att den förstår dansen helt utantill själv och tills du börjar gilla dansen själv! Lite rolig liknelse: Gud häller ingen mirakelsås i din mage utan sluta, så du får i dig så mycket så att du kräks! Han låter dig själv få smaka på såsen i din egen takt! Han har ju inte utplånat din vilja utan han kommer bara får den att dansa en ny och himmelsk dans full med hans kärlek!

Men jag kan inte älska dessa själviska idioter!?
Om du inte orkar få kärleken att flöda vidare även efter du haft en frälsningsupplevelse.. Kom ihåg att du själv varit i det träsket, alla är vi syndare. Ha nåd med andra. Ha hopp för andra! Det Gud gjort i ditt hjärta det kan han lika enkelt göra i andra! Svaret är då inte att ge upp i sådana fall eller att kämpa på med dina sista krafter och prestera kärlek tills du blir arg och frusterad en bitter religös person! Nej, låt då istället dina hjärtas rötter gräva djupare i Guds kärleks mylla så att kärleken kan flöda in i alla ditt träds grenar! Se på Jesus ansikte som strålar kärlek! Trace your steps backwards till det ställe du sist möte Jesus och hur ditt hjärta var inställt då! Börja där.. Ta en promenad, va med Gud när du diskar, tanka i vardagen! Be för människorna du inte kan ta försök få Guds ögon för dom! Att be för sina fiender fungerar! Man börjar älska dom och blir deras vän istället! Det kan jag bekräfta från egen erfarenhet. Va alltid kvar i kärleken och nåden förutan det är du inte kristen/Jesus lärljunge på riktigt.

Räcker det inte med att jag vet mycket om Gud och att jag tror lite på Jesus?
Lura inte dig själv att veta mycket kunskap om Gud räcker! Fakta: Kristendom är att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa sig själv. Fakta: Man kan inte älska folk eller vara helig och god i teorin, eller genom att läsa om det (inte ens om det står i Bibeln)! Det är en attityd i hjärtat som är det viktiga i din bibelläsningen, som gör dig öppen för vad du läser i sånna fall.. Med rätt attityd blir det vettiga resultat av att läsa Bibeln. Gud kan iofs väcka grejer, genom sin ande när du läser, han är en nådefull och kreativ Gud. Det enda som du bör koncentrara dig på är du kan inte göra "ett enda hår på ditt huvud vitt" som Jesus säger, du kan inte rädda dig själv. Gud behöver rädda både ditt förflutna (genom sitt kors och nåd) och din framtid (genom sin helige ande och kärlek och nåd)! Gör Jesus till din herre nu! Sluta slösa din tid, du vet aldrig om den här dagen är din sista.

-Men vad är kärlek, jag trodde det var en känsla?
Sann kärlek är inte likgiltig, sann kärlek gör något åt saker som inte står rätt till, sann kärlek är aktiv (för de andras skull). Sann kärlek är ett mysterium. Gud är kärlek. Han är den korrekta definitionen och den perfekta källan. Den största beviset på riktig kärlek var när Jesus Guds son och även en del av gudomen själv dog för oss på korset, trots att han var fri från synd och kärlek personifierad, så dog han för oss. Sann kärlek är uppoffrande för en annan ända till det yttersta, ända intill döden.  Läs Korinterbrevet kapitel 13!

Hur ska jag ha kärlek till mig själv?
Det kan du be om! Och om du vet att Gud älskar dig så kommer du nog få mycket enklare att älska dig själv, inte kan väl skaparen av Himlen och Universum ha helt fel? Och om du inte tycker så mkt om dig själv, då är det väl lika bra att du litar på någon annan än dig själv (som skapat allt, som vet allt, som är kärlek, som är din himmelske far) som säger att du är bra och värdefull? ;D

Sann kärlek är också att ha nåd med sig själv också, precis som Gud har nåd med en (det är ju det han främst vill av allt i världen; allas väl - så även ditt väl - och att hjälpa oss och förlåta oss, att va nådefull mot oss). Och om vi går fel, vad gör väl det? Gud kan låta kärleken och nåden flöda över även där! Det viktigaste är att man stays in touch och hålla sig nära Gud och hålla sitt hjärta mjukt.. För ute i världen där djungelns lag råder där blir det hårt fort, väldigt fort.