Man kan veta att Gud är personlig - för vi är personliga
Det sägs att en flod aldrig kan flöda över sin källa, den principen gäller också annat i universum, den gäller även oss. Vi har en personlighet, alltså måste det som har skapat oss också ha en personlighet. Något opersonligt kan omöjligen veta vad som utgör en person eller ha en vilja att skapa den, det säger sig själv. Alltså måste vårat ursprung vara personligt. Därmed kan vi utesluta att de vanligaste formerna av hinduism, buddism och New Age har något med verkligheten att göra.
Även den vanliga ateismen (materialism/naturalismen) som tror att allt är materiellt är det enda som finns, kan inte heller förklara fenomen som vårat självmedvetande, eller kärlek och empati för de svaga och utsatta i samhället eller humor, för hur kan ett gäng atomer ha de egenskaperna? På sin höjd kan atomer skicka vidare information (så som i en dator), men aldrig förstå något eller vilja något. Ändå vet vi att vi vet saker och att vi vill saker. Vi vet t.ex. att vi finns, absurt om vi bara vore atomer. Och hur kan ett gäng atomer göra val - oberoende av sin input som vi kan? Vi kan välja gå vänster eller höger, en robot kan alltid bara göra det dess input och programering säger åt den att göra. Om en robot går i en korsning så kan inte en robot välja i strikt mening (ett val sak kan slumpas fram) vilket håll den ska gå - men det kan vi. På samma sätt är det också med alla andra val vi ställs för - vi kan välja!
Gud och ondskan
Ondskan kom in i världen genom att människan valde möjligheten att välja mellan ondskan och godhet i endens lustgård. Innan kunde vi bara älska och göra gott, för Gud är kärlek och människorna var inneslutna av honom. Men riktigt kärlek kräver alltid en valmöjlighet (därav kan inte det finnas kärlek om ateismen är sann för vi är då robotar f.ö). Gud gav oss vår frihet den finaste gåvan! Men det fina är att vi kan få komma in i Guds kärlek igen om vi väljer att tro på Jesus och låta han komma in i vårt liv! Då kan han skapa en ny vilja i oss ny och god! Man kan tro att man är fri från ondska för att ens självransakning kanske inte går så djupt, men alla av oss är främst egoister, och egoism är i Guds ögon ondska. Vi behöver alla hans hjälp i våra liv!
Med ondskan kom också lidandet
Lidande på jorden är ett tecken på att vi inte är på rätt väg och att vi behöver åter vända oss till Gud som mänskligheten. Och mycket lidande är också direkta konsekvenser av våra fria val som människor. Så som svält och hög barna dödlighet i 3e världen, saker så som vi lätt skulle kunna utrota om vi verkligen ville. Och jag skyller inte på västvärlden, egoism och ondska är ett problem över hela vår värld, det är t.ex. korruption och maktmissbruk också bland Afrikas ledare som ställer till det för t.ex. bistånd att nå fram.
Gud vill oss väl - när han vill ta bort oss ifrån synd
Man kan tro att Gud vill begränsa oss när han säger att vi inte ska synda, men allt det Gud gör är motiverat av kärlek. Synden är ett gift, som likt ett lösningsmedel löser upp det goda i vår själ. T.ex. porrmissbruk som jag själv slagits med skadar ens bild av kärlek och sexualitet, och intimitet. Gud vet att den närhet han skapat oss för är mycket bättre och godare än olika former sexmissbruk så det är också för vår skull han vill få oss att sluta synda. En grej är dock viktig att notera vi kan själv inte bli fri från synden för så fort vi själv blir fri från en dålig ovana el. synd så kommer allt som oftast istället en och tar dess plats. T.ex. stolthet (att tro att man är mer värd än andra) är alltid nära till hands när man har framgång. Så vi är i beroende av Gud när vi fightar synden. De som fightar synden på egen hand det pånyttfödda kristna ofta kallar religösa människor det är lätt att märka att dessa inte är särskilt ödmjuka en del av dom är riktiga översittare på höga hästar t.ex. Men även en person som känner Jesus kan halka dit själv.
Oftast har vi alla drag av det som vi avskyr hos andra. Vi behöver helt enkelt Guds hjälp och hans kärlek och helighet, som kan komma oss till del genom en nära och intim relation med Gud, genom hans Helige Ande. Det är därifrån en kristen måste hämta sin kraft, och den ända källa som man kan ösa ur som inte är nedsvärtad av egoism och självvinning. Om man vill älska någon i egen kraft för att vara en god kristen, slutar det snart med att vi kräver något tillbaks. Men Guds riktiga kärlek, ger liv och skapar nya relationer och möjligheter utan krav på att få något tillbaks. Det står i Bibeln om ett liv i överflöd och det är precis vad det handlar om. Precis somJesus berättare för en samarisk kvinna han möter vid en brunn:
| John 4:10 | Jesus svarade henne: "Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten." |
| Joh 7:38 | Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levandevatten, som skriften säger." |
Hur blir man räddad?
| Joh 3:16 | Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. |
| Apg 2:21 | Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. |
Be till Gud om förlåtelse för dina synder (de fel, det smutsiga, det egoistiska i ditt liv) och för att du levt utan Han i ditt liv som är kärlek. Be att Gud ska komma in i ditt liv och i ditt hjärta och ställa saker till rätta. Tacka honom också och tro att Jesus dog för dina synder på korset också!
Vi behöver den kristna gemenskapen
Och be gärna om kristna vänner och ett kristen gemenskap att gå till t.ex. en kyrka där man tror på det nya livet i Jesus, det kan vara ett riktmärke för dig. Utan det nya livet och Guds kraft är kristendom bara torr relation, undvik religion.
Utan stödet av en församling faller många bort från tron efter bara efter ett litet tag i och med att detta samhälle är så Gudsförgentligt och självcentrerat, och oförstående för allt heligt. Så varför inte gå till en kyrka redan nästa söndag och bevara den nya relation du fått med Gud?
Kristendom handlar om relationer och kärlek och allt sånt är ju svårt på egen hand eller hur?
